Rubin Dranger skriver om dolda judiska liv

– Många människor lever med att ständigt kalkylera kring att det kan bli för farligt, säger hon.

I kölvattnet av Joanna Rubin Drangers bok Ihågkom oss till liv 2022 hörde många läsare av sig. En berörde henne särskilt – brevskrivaren berättade hur hen av direkt rädsla hade bestämt sig för att dölja sin judiska identitet.

– Mejlet var så naket och drabbande och jag började gråta när jag läste det, säger Rubin Dranger.

I Dolda judiska liv intervjuar hon över trettio personer som lever med dold judisk identitet i Sverige, fem av berättelserna gestaltas som tecknade serier.

Berättelser kommer fram

En ung kvinnas farfar överlevde Förintelsen och raderade alla spår av sin bakgrund, för att familjen inte ska gå att identifiera som judar ”om det skulle hända igen”. I familjen har det dolda arvet skapat spänningar i tre generationer.

En annan person vågar inte berätta för sina vänner, eller kollegorna på förskolan, om sin judiska identitet trots ett i övrigt normöverskridande liv. En tredje fruktar för sina barns säkerhet.

Rubin Dranger började undra om någon hade skrivit om det här tidigare, men kunde inte hitta några belägg för det.

– Nu, flera generationer efter Förintelsen, kommer de här berättelserna fram. Jag tänkte först att några av de intervjuade nog var på väg att ”komma ut” som judar när de berättade för mig, men så var inte fallet för de flesta.

När Hamas attackerade Israel den 7 oktober i fjol var Rubin Dranger mitt uppe i arbetet med boken, och många blev rädda. En person skrev till henne: ”Precis när jag börjar tala om detta så händer det här”.

– Först den pogromliknande massakern, och direkt efter den flodvåg av antisemitism som inte har tagit slut. Ingen hoppade av projektet direkt på grund av 7 oktober, men några drog sig ur för att de inte kände sig trygga trots att de var anonyma, säger hon.

Kalkyler

Att det är viktigt för Joanna Rubin Dranger att föra fram de här berättelserna i ljuset har flera orsaker. En är att alla som kan känna igen sig, och som har trott att de var ensamma, ska kunna få sina erfarenheter validerade. Men också för att de säger någonting om ett Sverige som få känner till, menar hon:

– Vi tänker oss ett samhälle där de flesta kan vara den de är. De här berättelserna visar att människor döljer vilka de är, för att det känns för otryggt och farligt att vara öppen om att man är judisk, säger hon och fortsätter:

– Och jag tror att vi är många människor i Sverige som kan känna igen sig i att ”moderera sin annanhet” i olika situationer, det är inte bara en judisk erfarenhet.