”Fotbollen har samma utmaningar som litteraturen”

LÄS MER:

Erba: ”Varför bryr vi oss ens om recensioner?”

Siffrorna som presenteras på ett möte är hårresande för en litteraturälskare som jag. Men inte förvånande. I snitt köper bokköparen 1,8 böcker per år. De allra flesta köper ingen bok alls. Snarare sker ett bokköp vartannat år eller så.

Försvinnande få köper fler än fyra böcker per år. Ändå riktar vi nästan all kommunikation till den gruppen av bokköpare.

I åtta år jobbade jag som kulturcoach i Östersunds FK. Vi dansade Svansjön, målade och läste böcker. Varför? Vi ville vinna fler fotbollsmatcher. Blir du modigare utanför planen, blir du det på planen också. Kultur i bred bemärkelse är ett utmärkt verktyg för att bygga mod. Och det fungerade! Vi gick från division 2 norra till Allsvenskan och Euroleague. I februari 2018 vann Graham Potters gäng med 2-1 mot Arsenal på bortaplan. Sedan kraschade det, men det är en annan krönika.

Som mest hade Östersunds FK ett publiksnitt på 6 000 personer. I en stad med lite drygt 50 000 invånare är det helt osannolika siffror. Uppenbarligen var det fler än fotbollsentusiasterna som var intresserade av framgångssagan.

Fotbollen har samma utmaningar som litteraturen. Lite grovt finns det tre typer som går på fotboll. De som älskar klubben i fråga, står i klacken och äger minst tre supporterhalsdukar i grälla färger. Sedan finns fotbollsälskarna. Klubben är inte lika viktig. Och sist de som varken brinner för sporten eller klubben men går för att ”alla” andra går. Den gruppen är störst och vill du ha fullsatta läktare är det dem du måste nå. Ändå riktar sig nästan all kommunikation till de redan invigda. Till de som älskar klubben och brinner för fotbollen. Vi gör exakt samma i litteraturen. Om jag hade fått en slant för varje författare som drömmer om att vara med i Babel hade jag kunnat köpa den där fjällstugan jag drömmer om.

Stoltheten i att vara del av en framgångshistoria

Många som vallfärdade till Jämtkraft Arena i Östersund trots att det ven snö i sidled, gjorde det för att de älskade det klubben stod för. För kulturarbetet, HBTQAI+-certifieringen och att vi tog ställning för solidaritet. Fotbollen var sekundär. Stoltheten över att vara en del av en framgångshistoria tillsammans var primär.

Vi lyckades också nå kvinnorna. Vilket alla som går på fotboll vet är unikt. Lika sällsynt som den manliga publiken är på Internationell författarscen.

Publikintäkterna bidrog i allra högsta grad till klubbens framgångar, på samma sätt som försäljningssuccéer bidrar till förlagens framgångar.

Målet kan inte vara att de som köper fyra böcker per år ska köpa fem. Snarare behöver vi inspirera dem som identifierar sig som bokköpare att köpa i alla fall en bok årligen.

Så hur når vi de inte redan invigda? Jag är Zlatan av David Lagercrantz lyckades med konststycket. Svenska FN-förbundet såg, tillsammans med ett flertal andra organisationer och Albert Bonniers förlag, till att de elever som gick i årskurs två (2015-16) fick varsitt exemplar av Chimamanda Adichies Alla borde vara feminister. Som också Östersunds FK läste.

Kanske behöver vi inse att det vi erbjuder är en idé om samhörighet och att de potentiella bokköparna inte bara hittas i bokrelaterade sammanhang. Kanske är de på en fotbollsarena. Kanske i skolan? Bra böcker har läsare, men det är inte säkert att läsarna får sina boktips via DN Kultur.

Karin Wahlén, grundaren av Kult PR och gästkrönikör i SvB