Parisa Liljestrand: ”Så här ser politiskt ansvarstagande ut”

KRÖNIKA

"Jag drömmer om en kulturminister som förstår att hon kan göra skillnad"

”Det talade ordet gäller” brukar det påpekas i samband med att politiska tal förmedlas i skrift till journalister och andra intresserade. Det är förvisso en korrekt och viktig påminnelse. Men att som Karin Wahlén sätta likhetstecken mellan en två minuter lång pristagarintroduktion på en gala och vad regeringen gör för att främja läsandet i landet, det får nog sägas vara att hårdvinkla saken litet väl mycket.

Jag kan också förstå att det i en festlokal – för Augustprisutdelningen känns verkligen som en fest! – kan vara svårt att höra vad som sägs från scenen, men vad jag faktiskt sa i mitt tal var följande:

”Läsfrämjande och läsförståelse [är] en högt prioriterad fråga för regeringen. Och som kulturminister är jag stolt över att vi nu genomför en rad insatser för att stärka barns och ungas läsning. Samtidigt tror jag att man som politiker behöver inse sina begränsningar. Jag är kulturminister. Det betyder att jag kan bidra till att skapa förutsättningar för läsning – men jag kan faktiskt inte få en enda människa att välja att plocka upp en bok. Det kan däremot ni. Ni som är, eller håller på att bli, författare. Det är era berättelser som når fram till människor. Som berör. Och som får oss att vilja läsa mer.”

Politiker har fantastiska möjligheter att skapa förutsättningar för läsning – och de möjligheterna tar den här regeringen väl vara på. Den som intresserar sig för frågan om barns och ungas läsning kan med fördel gå in på regeringens hemsida och läsa på om de beslut som regeringen hittills har fattat.

Där ingår till exempel den omfattande satsning på bemannade skolbibliotek som regeringen aviserade i höstas, och som syftar till att lösa just det problem (bristande tillgång till skolbibliotek) som Karin Wahlén önskar att politiken ska ta ansvar för.

Regeringen satsar också bland annat på folkbibliotekens läsfrämjande arbete riktat mot barn och unga, inköp av skönlitteratur till skolor och förskolor, kompetensutveckling för pedagogisk personal som ska arbeta med språk-, läs- och skrivutveckling och förstärkta medel till forskning om barns och ungas läsning.

Totalt handlar det om cirka 2 miljarder kronor de närmsta tre åren. Därutöver finns sedan i våras ett särskilt statsbidrag på plats om en halv miljard kronor per år för att säkra skolelevers tillgång till läroböcker. Jag har själv en bakgrund som svensklärare och jag vet att det här är åtgärder som kommer att kunna göra skillnad på riktigt runtom i Sveriges klassrum. Så här ser politiskt ansvarstagande ut.

Att med dessa läsfrämjande beslut i ryggen tacka Sveriges författare och andra litterära upphovspersoner för deras förmåga att väcka människors läslust – det är inte att avsäga sig ansvar, som Karin Wahlén skriver. Det är att hylla dem, som hyllas bör.

Och när det gäller en del av de andra sakerna som Karin Wahlén listar kan jag konstatera att jo, vi förbereder ett nytt, rekordlångt, sändningstillstånd för public service. Vi har också nyligen tagit beslut om införandet av ett nytt mediestöd, som främst syftar till att stärka lokal och regional journalistik i hela landet. Dessutom utreder vi om det eventuellt ska införas ett särskilt tidskriftsstöd.

Hur kulturredaktionerna organiserar sitt arbete ska jag som statsråd inte ha några synpunkter på. Jag nöjer mig med att konstatera att regeringen tar ansvar för att skapa de bästa möjliga förutsättningarna för en fri och oberoende journalistik.

Parisa Liljestrand

Kulturminister

Snabbt svar från Karin Wahlén:

Tack för förtydligandet kulturministern. Jag tror inte att jag är ensam om att oroas av de senaste PISA-resultaten där vi är tillbaka på 2012 års bottennivå. Att moderata kommunpolitiker beskriver kultursektorn som bortskämd och tärande. Eller att Östgöta Correspondenten lägger ned sin kultur- och nöjesredaktion och att TT bantar kulturbevakningen. 

Men som sagt, politik är att vilja, och det är bra att ni vill. 

Vad gäller att få någon annan att plocka upp en bok tänker jag på ett favoritcitat från Barack Obama som min förläggare Martin Kaunitz brukar referera till. På frågan från en journalist om vad den enskilt viktigaste politiska handling man som privatperson kan göra, svarade Barack Obama: ”Gå hem och läs högt för ditt eller din grannes barn.” 

Det kostar inga två miljarder.

Karin Wahlén

FLER KRÖNIKOR:

"Jag drömmer om en kulturminister som förstår att hon kan göra skillnad"

Tobias Nielsén: "Minskningen av översatt facklitteratur är sensationell"